Nilla o Tias LCHF-blogg

Idag var det vägning igen. Och man kan inget annat än att le när man ser resultatet faktiskt 11 kg ner och 18 cm i midjan. Jag är så stolt över mig själv. Vilken resa det här är. Mattias är också på gång ner. Är väldigt stolt över honom också. Men han får själv skriva om han vill dela med sig.

Sitter även och funderar på hur det går för min älskade man idag och hans resultat. Hoppas han får ett bra resultat idag så han kan bli lika taggad som jag

//Nilla

Han är där....

Jag är så stolt att jag kan spricka när som hälst...

HAN HAR PASSERAT 10 KG!!!

 

 

10 kg är mycket speciellt i en viktnedgång och jag vet att det har varit kämpigt för Tias vissa veckor men han har klarat det och jag kan inte i ord beskriva hur lycklig jag är för hans skull.

 

Nu kommer nästa mål för tias och jag tror det va att komma under där vi sluta förra gången det är stort att komma dit. och att komma dit på mycket kort tid :)

 

nu får vi kämpa på!

 

Nilla vann en goodie-bag från Mat & Hälsa eftersom hon var den 3 000:e personen att gilla deras facebooksida. Den innehöll bl.a. tre nummer av deras tidning. Nr. ett, två och tre närmare bestämt. Från 2012 visserligen. Nummer två var fyllt med smaskiga recept på tårtor och bakelser. Jag har lite svårt för det. Det är lite som att man vill äta kakan men ändå ha den kvar. Vetemjöl byts ut mot mandelmjöl, socker mot stevia osv. Vi ska LCHF-kakor, tårtor, pizzor och allt där i mellan.

Sen jag började med LCHF är den enda efterrätt jag ätit varit vispad grädde med bär i. Det var gott. Det var på ett födelsedagskalas. Men om en stor fördel med LCHF är att man lättare kan kontrollera sockersuget med kosten, varför är det så populärt att underhålla det?

Stevia som sötningsmedel höjer kanske inte insulinproduktionen, men är det samma sak som är sötsuget är borta? Skulle man få för sig att baka en chokladtårta sötad med stevia om man inte var just sötsugen? Eller är vi så inkörda på att vi måste bjuda på tårta och kaka vid festliga tillfällen? Det hör liksom till.

Nå, de som vill får gärna använda stevia för min del. Det vill jag inte lägga mig i. Funkar det så funkar det ju. Men för mig känns det lite som att lura sig själv. Jag vill kunna leva utan socker utan att känna det som jag går miste om något. Jag vill inte heller behöva använda stevia för lura hjärnan att den fick något sött. Som tur är verkar jag inte ha utvecklat en så stark "sweet-tooth" som många andra. Nilla har det t ex mycket tuffare än jag med sitt sötsug.

Hon vill baka en choklad-stevia-tårta till mitt födelsedagsfirande. Så där föll jag dit iallafall. Hon kanske blir arg om jag inte ens smakar?

OBS! Nu ska jag skriva lite om mitt barn. Jag tänker ALDRIG kalla mitt barn för hen. Mitt barn är inte könslöst, det är en liten pojke. Jag vågar vägra hen! Bara så alla vet, det är inte diskuterbart!

Alla LCHF:are kan säkert äta stevia med gott samvete. Men hur ska jag göra med min 6-åriga son? Han har alltid fått Oboy, glass och godis. Han älskar pasta och potatis. Förut kunde man känna lite dåligt samvete för att han inte fick godis en lördagskväll. Nu är det tvärt om. Han älskar sitt lördagsgodis men nu kan jag inte låta bli att känna dåligt samvete för att det där sockret inte är bra för honom. Jag pratar inte om eventuella sockerkickar eller risk för övervikt. Jag menar allt det där andra som socker kan ställa till med. Efter allt man sett och läst verkar socker vara ett gift mer än något annat.

Min son gillar inte alls LCHF-mat och jag tänker inte tvinga i honom det. När han blir äldre kan han ta egna beslut (vilket han uppenbarligen kan nu också) baserat på ännu bättre kunskap än vad som finns idag. Ändå vill jag begränsa sockerkonsumtionen så mycket jag kan. Men lördagsgodiset kan jag inte ta ifrån honom. Men han gillar det som i affärerna kallas för naturgodis. Alltså nötter överdragna med choklad, bananchips och en massa annat. Kan det vara bättre för honom tro? Jag ska forska lite i det. Sen tror jag att jag ska sluta med smågodiset och kanske ge honom mer choklad istället. Men han äter inte mörk choklad så jag får väl forska lite om det också och se om mjölkchoklad är bättre än plockgodis.

Avslutningsvis vill jag berätta att nr. 2, 2012, av Mat & Hälsa, en LCHF-tidning på baksidan har en annons från Findus. De tycker man ska köpa deras färdiga pastasallad för då mår du bra. Japp, du läste rätt. PASTA-sallad. Helfabrikat. På baksidan av en LCHF-tidning. Det tyckte jag var spännande!

/Mattias

 Allt för nu /Nilla

När man läser på bloggar och forum finns det många så kallade LCHF:are som har en närmast religiös tro på kosten. Det är kolhydraternas fel och fettet är din frälsning. Det är lätt att förstå att om någon försökt gå ner i vikt om och om igen och sen plötsligt lyckas så blir det ett halleluja-moment för dem.

 

Jag har känt nästan likadant själv. Efter två kilos viktminskning började jag genast predika för LCHF och hur fantastiskt det var. En av mina kära grannar tyckte jag var lite lik jehovas vittne. Det var lätt att känna att LCHF är nyckeln till allt. Särskilt när jag började känna andra fördelar än bara viktnedgång. Såsom mer energi, bättre sömn och mindre snarkningar.

Men låt oss vara ärliga. Var kom jag ifrån egentligen. Det var ju inte bara så att jag plötsligt slog om till lågkolhydratskost och allt bara föll på plats. Jag slutade inte bara med kolhydrater i maten. Jag var fast i socker- och McDonaldsträsket. Fredagsmys med chips, lösgodis och läsk fick en att må bra. Fast någonstans visste man ändå att man kanske inte alls mådde så bra. Jag kunde äta enorma portioner med pasta och köttfärssås. Massvis med pasta. Jag älskar pasta.

Sen tog man ett ryck och började räkna kalorier och träna. Visst fungerade det. Både jag och min fru gick definitivt ner i vikt. Men det krävs en massa disciplin och när den fallerade föll vi tillbaka i gamla mönster och så hade vi fredagsmys igen. För att över huvud taget kunna hålla disciplinen krävdes dessutom såkallade syndardagar. En lördag med pizza, godis och läsk. Sen åt och drack man upp det som blev över på söndagen så att man inte skulle bli frestad på måndag.

Den här gången var det tvunget att fungera. Och det var då jag snubblade över LCHF. Men beror hälsoeffekterna på det? Jag slutade med läsk, godis, chips, öl och en massa annat också. Samtidigt byttes margarin och mjölk ut mot riktigt smör och grädde. De hälsoeffekter jag märkt kan ju lika gärna bero på uteslutandet av socker. Eller ännu mer troligt, en kombination av allt.

På många forum och bloggar försöker debattörerna att övertyga varandra genom att peka på en specifik process i kroppen. T ex insulinets inverkan på fettlagring. Hur kolhydrater tas upp av kroppen. Att en kalori inte är en kalori. (Fast det ÄR det, för kalori är en energienhet precis som watt). Och det är en nog så intressant debatt rent akademiskt. Men det känns lite snävt.

Det känns rimligare att tro att en livsstil utan skräpmat och socker tillsammans med sund motion gör att kroppen mår bra. När kroppen mår bra verkar hormonbalansen bli som det är meningen att den ska vara. Kroppens system för mättnad och fettförbränning verkar börja fungera som det är tänkt. Och det är fantastiskt.
Det behöver inte vara hela sanningen, eller ens halva, men det räcker för mig.

Många säger att man inte behöver räkna kalorier på LCHF. Det kanske är sant. Nu när jag gått på LCHF ett par månader är det lätt att se att jag äter betydligt mindre portioner och färre antal om dagen. Faktiskt brukar det bara bli två måltider per dag. Och inget småätande där emellan. Inget kaffebröd eller bakelse. Maten mättar bra och jag äter helt enkelt när jag är hungrig. Det brukade vara hela tiden, nu är det ca två gånger om dagen. Självklart äter jag betydande mycket mindre kalorier än innan. Dessutom mycket bättre kvalitet på den mat jag faktiskt äter. Sen om jag får för mycket kolhydrater i mig enl. LCHF, ja, det skiter jag i.

En liten kul observation jag gjort är att LCHF:are gärna tar upp det "faktum" att LCHF är det som kroppen är meningen att äta. Det är evolutionärt (min käre Watson) och kroppen är gjord för att äta så. Och de kan minsann gå ner i vikt utan att motionera. Det är en lite kul inställning, för om det är något annat vår kropp verkligen är gjord för, så är det väl att röra på sig?

Bra mat, bra motion.

Så ska jag och min fru nå vårt mål!

/Mattias

Det har varit mycket intressanta debatter och förhållningssätt till LCHF på sistone. Jag och Nilla har diskuterat mycket kring fetma och viktnedgång. 

Vi har diskuterat om hur överviktiga ständigt blir utsatta för glåpord, skämt, nedsättande kommentarer och t om ren diskriminering. Att det är ens eget fel att man går upp i vikt är en vanlig förevändning för att det är okej att driva med överviktiga.

 

 Om jag hade några skulle jag erkänna det."

Ovanstående läste jag på facebook idag och det är nog så sant.

Vi människor brukar prata om ansvar och om vems det är. Om en varg anfaller en människa, tar då staten ansvar för det? När svininfluensavaccinationen visade sig ha allvarliga biverkningar, vem tar ansvar för det? Staten sanktionerade ju vaccinationerna. Dr Annika Dahlqvist var ända från början emot massvaccinationerna och fick fruktansvärt med kritik för det. Från kollegor och från allmänhet. I slutändan fick hon rätt och då måste vi hitta någon ansvarig.

Så varför är medier i princip friköpta från ansvar under parollen att vi ger folk det folk vill ha. Tidningar skriver om det folk vill läsa. Modehus skapar det folk vill bära. Modellerna är anorektiska för att folk vill se anorektiska modeller med ouppnåeliga och självdestruktiva ideal. Är det så? Är det verkligen det som folk vill läsa och se? Är det folket som begär att McDonalds slogan ska vara "I'm loving it?". Eller mottot från hemglass; "Too much is just enough". Dagligen pumpas vi med bilder, texter och video om hur fantastiskt det är med fredagsmys (som inte är fredagsmys utan OLW).

 

Samtidigt ska vi äta fettsnål nyckelhålsmärkt mat för det är bra för dig. Vill du gå ner i vikt kan du göra det på godis för det är faktiskt bara kalorier som räknas. Fast det är kanske inte så bra för dig. Bilden av en man som sitter och käkar gott&blandat med ett missgynnsamt leende mot en liten pojke som frågar sin mamma om det är lördag idag. Nä, men ibland är det bra att vara vuxen. För då får man äta godis när man vill. 

Vi lever i en ful värld full med lögner, propaganda och lockelser. Allt för att tjäna pengar. Vi ställer godiset vid kassorna så att barn kan skrika på sina föräldrar som då skäms och köper godiset till sina barn. Vi skriver tidningar som innehåller en blandning av artiklar om att gå ner i vikt, så kommer du i sommarbikínin, se smalare ut, tappa 10 på 2 veckor osv. Vi sänder teveprogram där vi kan se hur tjockisar misshandlas till absoluta gränsen av vad de klarar av. För vem skulle väl vilja se ett program där de lugnt och sansat går ner i vikt genom bra kost och motion som är anpassad för deras vikt? Men här har vi en tränare som driver på en man som väger över 150 kilo att springa. Det är misshandel. Men det är budskapet. Ät mindre och spring mer...

Nej, ingen förtjänar att bli behandlad illa för att de har fallit för propaganda, fredagsmys och "I'm loving it!".

På en hel del ställen har jag sett nu att folk försvarar sitt nedlåtande sätt och sina gliringar med att de vill påverka den tjocke att ta tag i sitt liv. Varifrån kommer den här föreställningen att negativ kritik är den bästa motivationen? Varför är inte reklamen så här istället då?

"McDonalds, för du suger om du inte gillar det"
"Fredagsmys, bara för de som vågar äta chips och godis"
"Maybelline, för om du inte har råd med det så är du lite sämre än alla andra"

Varför inte påtrycka negativ kritik som motivation för alla? För våra barn. 

 

"Fy fan vad dålig du är Tommy, du kan inte ens räkna till fem"
"Lär dig knyta skorna din sopa"
"Det är ingen som gillar dig när du inte kan sitta still och läsa"


Så önskar jag det vore här i världen.

Som tur är har jag en underbar fru som är precis så. Som ställer upp när det är motigt. Och som samtidigt är en person som alla andra och själv kan ha det jobbigt. Men då är jag där för henne. För du vet... hon är min vän och livskamrat... och jag älskar henne!

 

 

/Mattias

Jaha så här dagen innan mensen så är jag inte alls nöjd ställde mig på vågen i morse och jag har gått upp till 124,5 kg suck. Va tvungen att googla och det va som jag misstänkte att många går upp vid mens. Man kan gå upp så mycket som 3 kg pga att kroppen samlar på sig vätska som den sen ska göra sug av med under mensperioden. Då hoppas jag fan att den gör sig av med lite extra när det är slut hihi. Från 123,8 till 124,5. Den får gärna ta två kg eller tre när mensen är slut :-P. Jaha det är ju bara att se.

Allt för nu /Nilla

Förr brukade jag tycka det va rätt mysigt att jobba helg, visst det va tradigt att va ifrån familjen hela helgen men annars va det mysigt då man hittar på helt andra saker än på vardagar. Alla lördagar går vi på secondhand och fikade de har ljuvliga köttbullamackor och nybakat wienerbröd och söndagar är det konditori som gäller då är det baguetter och underbara bakelser som gäller. Men nu.... Kaffe och enbart kaffe. Och ja det känns lite jobbigt ibland

När jag vägde mig i morse hade jag gått upp 2 hg. Varför vet jag inte men jag hade i alla fall det. Jag tror att det är lättare att avstå när man nu fick detta resultat imorse bara jag inte har stannat upp igen blir lite orolig.. Det kan bero på att min kropp samlar vatten nu när jag ska ha mens men det e trist... 
Men men man får ta nya tag...

Allt för nu /Nilla

Min älskade Nilla sprängde första 5-kilosgränsen och har nu gått ner 5,1 kilo. 

Det är lite spännande vad LCHF (eller ska man säga naturlig mat istället kanske?) tydligen kan göra för hormonbalansen och vad hormonbalansen gör för hälsan. Om det stämmer att naturlig mat återställer hormonbalansen måste det betyda att processad mat, godis och läsk rubbar balansen ordentligt. Man blir nästan mörkrädd när man tänker på hur rubbad man har varit. :P

Med en naturlig kost verkar kroppen återgå till att fungera som det är tänkt. Med en rad hälsofördelar. Jag läste t ex om sömnapné och dess symtom. Att ha andningsuppehåll är såklart ett extrem tydligt tecken på sömnapné men det krävs ju en partner för att märka det. Däremot stod det att man ofta går upp och kissar under natten kan det vara ett tecken. Det gjorde jag väldigt ofta innan. Två eller tre gånger per natt kunde jag vakna och behöva gå på toaletten. Tänker jag tillbaka nu, på iallafall de senaste två veckorna, så slår det mig att jag inte längre gör på det viset. Jag sover genom hela natten. Go figure! Nilla säger att min snarkning har förbättrats avsevärt också.

Ja det verkar nästan för bra för att vara sant. Precis som någon sa så verkar det som om LCHF hjälper mot nästan precis allt.

Eller är det så att vi västerlänningar är i värre skick än man kan tro. Dålig processad mat och massvis med socker gör kanske oss så. En kost med bra naturlig mat återställer oss till vad vi borde vara. Det är en teori iallafall.

Hittills har LCHF hjälp till att få större bröst, mindre ledvärk, bättre sömnkvalitet, mer energi, viktnedgång och högre sexdrift.

Och herregud, då har vi bara börjat!

Jag är ganska övertygad om att jag kommer att kunna flyga om några månader, max ett halvår. Skämt åsido, resan hittills har varit fantastisk. Andra gånger har vi visserligen gått ner i vikt. Sen har vi gått upp allt igen i och för sig. Men den här gången förbättrar vi verkligen hälsan. Det måste vara så. Det känns ju så!
Som sagt resan har bara börjat, men den här gången... den här gången går vi hela vägen till mål!

 

Statistik från de senaste 5 mätningarna