Nilla o Tias LCHF-blogg

Det kan ibland vara svårt med sockersug läste i tidningen hälsa och mat om de olika socker som finns och vilket man i så fall ska välja.

Rent socker är rent av livs farligt alltså då det vita sockret 

Vi som äter LCHF har igenteligen bara två socker som är tillåtna.
Vi har Stevia där kroppen bara tar upp 25 g kolhydrater per 100 g varför det är så vet jag faktiskt inte.
Men det sockret som LCHF mest rekommenderar är Sukrin detta socker höjer inte alls blodsockret i din kropp.

Det man oxå ska akta sig för är sötningsmedel med fruktoser r.ex kokossocker dessa socker påverkar inte blodsockret MEN det ökar hungern och om man ska gå ner i vikt är detta inte bra

Men jag ska själv prova Sukrin men det får bli en helg och inte förrän jag är under 115 kg

Allt för nu /Nilla

Jag kan inte hjälpa det men min favorit frukost inom LCHF är turkisk yoghurt men grädde och vår egen müsli och jordgubbar och kaffe med mjölk! Mums säger jag bara

Vi blandar yoghurten och grädden för att få en konsistens som är mer som vispad grädde. Våran müsli blandar vi själva med blandade naturella nötter och solrosfrön, hur gott som helst! Och sen slänga på lite jordgubbar e bara mums.

Nu till det här med kaffet igenteligen ska man ha vispgrädde i kaffet men jag klarar inte av att känna mig så flottig i munnen så jag tar mjölk. Jag vet att de tycker att man ska undvika mjölk då det är mycket laktos (mjölksocker) i det men det får vara så. 

Allt för nu /Nilla

 

Sitter här ikväll och har ont i min svanskota. Jag är ganska så orolig för jag vill verkligen träna på måndag och jag hoppas att det lägger sig till dess! 

Fick världens ångest när jag kom hem och ställde mig på vägen och jag hade gått upp 2 kg alltså 126,2 och jag som vägde 124,9 suck. Jag hoppas verkligen att jag kickar igång på måndag och att jag får en sådan där viktfall som jag fick i början av LCHF.

Idag har varit en jobbig dag på jobbet. Jag har haft feber och ont i svanskotan hela dagen och så har jag längtat efter min styrkepelare. Man känner sig inte så motiverad att gå ner i vikt när man inte mår bra. Men man måste bita i det sura äpplet eller nä massvis med fruktsocker.... Hmm låt mig se.... Bita i den hårda nöten får det bli.

Tycker att över lag så har denna veckan varit full av osäkerhet och ångest för min del. Jag hoppas innerligt att det blir bättre nästa vecka.

Jag är oerhört stolt över Mattias som har klarat sig så bra som han har gjort och jag känner mig väldigt inspirerad av honom så verkligen kan så imot frestelserna så starkt som han!

Vi har pratat en del denna veckan om hur det blir och rädslan för att gå ner i vikt denna veckan och jag har tänkt en hel del på det idag! Jag säger som Mattias att jag vet vart jag hör hemma och jag vill aldrig förlora det som jag och Mattias har. 

Allt för denna gång /Nilla

Ja vad ska man säga? Fick mig verkligen en chock för ca sex veckor sen när vågen visade på över 125 kilo. Jag blev rädd, inte bara för vikten utan även alla hälsorisker det medför. Det var dags att inse att man inte kan fortsätta på samma vis. Att blunda för sin livsstil. Jag funderade allvarligt på operation. Även om vi började träna igen så var jag också rädd för att åter igen hamna i jo-jo bantningen. Något måste förändras. Som tur var hittade vi LCHF. Hur det fungerar, om det är insulin-nivån, kaloriintaget eller något annat spelar ingen roll. Det fungerar! Jag kan äta mig mätt och hålla mig mätt. Ingen kaloriräkning, ingen vägning. Sockersuget är lågt. Det känns som om normalvikt kanske inte är en omöjlighet ändå. 

Det känns så roligt att jag och Pernilla kan äta och träna tillsammans och verkligen uppnå resultat. Det ger mig hopp om framtiden! Pernilla tycker jag är stark som håller mig ifrån sötsaker och kolhydrater. Men som alltid hämtar jag styrkan från henne. 

Tillsammans kommer vi att lyckas! 

I all framgång kommer också tankar om hur det ska bli i framtiden. Kommer viktnedgången att påverka oss? Kommer vi att bli så tagna av den eventuella nya uppmärksamheten att vi glömmer bort varandra. Nej, jag tror inte det. Vi gör den här resan tillsamman, för varandra och för oss själva. Det är för Pernilla jag vill vara snygg, slank och frisk. Framförallt frisk. Det är för Casper jag vill ha orken och energiresurserna som krävs för att vara en riktigt bra pappa. 

Jag kommer aldrig glömma varifrån jag kommer, eller var jag hör hemma. Hos min familj!