Sockerspelen
Nilla vann en goodie-bag från Mat & Hälsa eftersom hon var den 3 000:e personen att gilla deras facebooksida. Den innehöll bl.a. tre nummer av deras tidning. Nr. ett, två och tre närmare bestämt. Från 2012 visserligen. Nummer två var fyllt med smaskiga recept på tårtor och bakelser. Jag har lite svårt för det. Det är lite som att man vill äta kakan men ändå ha den kvar. Vetemjöl byts ut mot mandelmjöl, socker mot stevia osv. Vi ska LCHF-kakor, tårtor, pizzor och allt där i mellan.
Sen jag började med LCHF är den enda efterrätt jag ätit varit vispad grädde med bär i. Det var gott. Det var på ett födelsedagskalas. Men om en stor fördel med LCHF är att man lättare kan kontrollera sockersuget med kosten, varför är det så populärt att underhålla det?
Stevia som sötningsmedel höjer kanske inte insulinproduktionen, men är det samma sak som är sötsuget är borta? Skulle man få för sig att baka en chokladtårta sötad med stevia om man inte var just sötsugen? Eller är vi så inkörda på att vi måste bjuda på tårta och kaka vid festliga tillfällen? Det hör liksom till.
Nå, de som vill får gärna använda stevia för min del. Det vill jag inte lägga mig i. Funkar det så funkar det ju. Men för mig känns det lite som att lura sig själv. Jag vill kunna leva utan socker utan att känna det som jag går miste om något. Jag vill inte heller behöva använda stevia för lura hjärnan att den fick något sött. Som tur är verkar jag inte ha utvecklat en så stark "sweet-tooth" som många andra. Nilla har det t ex mycket tuffare än jag med sitt sötsug.
Hon vill baka en choklad-stevia-tårta till mitt födelsedagsfirande. Så där föll jag dit iallafall. Hon kanske blir arg om jag inte ens smakar?
OBS! Nu ska jag skriva lite om mitt barn. Jag tänker ALDRIG kalla mitt barn för hen. Mitt barn är inte könslöst, det är en liten pojke. Jag vågar vägra hen! Bara så alla vet, det är inte diskuterbart!
Alla LCHF:are kan säkert äta stevia med gott samvete. Men hur ska jag göra med min 6-åriga son? Han har alltid fått Oboy, glass och godis. Han älskar pasta och potatis. Förut kunde man känna lite dåligt samvete för att han inte fick godis en lördagskväll. Nu är det tvärt om. Han älskar sitt lördagsgodis men nu kan jag inte låta bli att känna dåligt samvete för att det där sockret inte är bra för honom. Jag pratar inte om eventuella sockerkickar eller risk för övervikt. Jag menar allt det där andra som socker kan ställa till med. Efter allt man sett och läst verkar socker vara ett gift mer än något annat.
Min son gillar inte alls LCHF-mat och jag tänker inte tvinga i honom det. När han blir äldre kan han ta egna beslut (vilket han uppenbarligen kan nu också) baserat på ännu bättre kunskap än vad som finns idag. Ändå vill jag begränsa sockerkonsumtionen så mycket jag kan. Men lördagsgodiset kan jag inte ta ifrån honom. Men han gillar det som i affärerna kallas för naturgodis. Alltså nötter överdragna med choklad, bananchips och en massa annat. Kan det vara bättre för honom tro? Jag ska forska lite i det. Sen tror jag att jag ska sluta med smågodiset och kanske ge honom mer choklad istället. Men han äter inte mörk choklad så jag får väl forska lite om det också och se om mjölkchoklad är bättre än plockgodis.
Avslutningsvis vill jag berätta att nr. 2, 2012, av Mat & Hälsa, en LCHF-tidning på baksidan har en annons från Findus. De tycker man ska köpa deras färdiga pastasallad för då mår du bra. Japp, du läste rätt. PASTA-sallad. Helfabrikat. På baksidan av en LCHF-tidning. Det tyckte jag var spännande!
/Mattias
Sen jag började med LCHF är den enda efterrätt jag ätit varit vispad grädde med bär i. Det var gott. Det var på ett födelsedagskalas. Men om en stor fördel med LCHF är att man lättare kan kontrollera sockersuget med kosten, varför är det så populärt att underhålla det?
Stevia som sötningsmedel höjer kanske inte insulinproduktionen, men är det samma sak som är sötsuget är borta? Skulle man få för sig att baka en chokladtårta sötad med stevia om man inte var just sötsugen? Eller är vi så inkörda på att vi måste bjuda på tårta och kaka vid festliga tillfällen? Det hör liksom till.
Nå, de som vill får gärna använda stevia för min del. Det vill jag inte lägga mig i. Funkar det så funkar det ju. Men för mig känns det lite som att lura sig själv. Jag vill kunna leva utan socker utan att känna det som jag går miste om något. Jag vill inte heller behöva använda stevia för lura hjärnan att den fick något sött. Som tur är verkar jag inte ha utvecklat en så stark "sweet-tooth" som många andra. Nilla har det t ex mycket tuffare än jag med sitt sötsug.
Hon vill baka en choklad-stevia-tårta till mitt födelsedagsfirande. Så där föll jag dit iallafall. Hon kanske blir arg om jag inte ens smakar?
OBS! Nu ska jag skriva lite om mitt barn. Jag tänker ALDRIG kalla mitt barn för hen. Mitt barn är inte könslöst, det är en liten pojke. Jag vågar vägra hen! Bara så alla vet, det är inte diskuterbart!
Alla LCHF:are kan säkert äta stevia med gott samvete. Men hur ska jag göra med min 6-åriga son? Han har alltid fått Oboy, glass och godis. Han älskar pasta och potatis. Förut kunde man känna lite dåligt samvete för att han inte fick godis en lördagskväll. Nu är det tvärt om. Han älskar sitt lördagsgodis men nu kan jag inte låta bli att känna dåligt samvete för att det där sockret inte är bra för honom. Jag pratar inte om eventuella sockerkickar eller risk för övervikt. Jag menar allt det där andra som socker kan ställa till med. Efter allt man sett och läst verkar socker vara ett gift mer än något annat.
Min son gillar inte alls LCHF-mat och jag tänker inte tvinga i honom det. När han blir äldre kan han ta egna beslut (vilket han uppenbarligen kan nu också) baserat på ännu bättre kunskap än vad som finns idag. Ändå vill jag begränsa sockerkonsumtionen så mycket jag kan. Men lördagsgodiset kan jag inte ta ifrån honom. Men han gillar det som i affärerna kallas för naturgodis. Alltså nötter överdragna med choklad, bananchips och en massa annat. Kan det vara bättre för honom tro? Jag ska forska lite i det. Sen tror jag att jag ska sluta med smågodiset och kanske ge honom mer choklad istället. Men han äter inte mörk choklad så jag får väl forska lite om det också och se om mjölkchoklad är bättre än plockgodis.
Avslutningsvis vill jag berätta att nr. 2, 2012, av Mat & Hälsa, en LCHF-tidning på baksidan har en annons från Findus. De tycker man ska köpa deras färdiga pastasallad för då mår du bra. Japp, du läste rätt. PASTA-sallad. Helfabrikat. På baksidan av en LCHF-tidning. Det tyckte jag var spännande!
/Mattias