Livsstilsförändring
När man läser på bloggar och forum finns det många så kallade LCHF:are som har en närmast religiös tro på kosten. Det är kolhydraternas fel och fettet är din frälsning. Det är lätt att förstå att om någon försökt gå ner i vikt om och om igen och sen plötsligt lyckas så blir det ett halleluja-moment för dem.
"Praise the lord!"
Jag har känt nästan likadant själv. Efter två kilos viktminskning började jag genast predika för LCHF och hur fantastiskt det var. En av mina kära grannar tyckte jag var lite lik jehovas vittne. Det var lätt att känna att LCHF är nyckeln till allt. Särskilt när jag började känna andra fördelar än bara viktnedgång. Såsom mer energi, bättre sömn och mindre snarkningar.
Men låt oss vara ärliga. Var kom jag ifrån egentligen. Det var ju inte bara så att jag plötsligt slog om till lågkolhydratskost och allt bara föll på plats. Jag slutade inte bara med kolhydrater i maten. Jag var fast i socker- och McDonaldsträsket. Fredagsmys med chips, lösgodis och läsk fick en att må bra. Fast någonstans visste man ändå att man kanske inte alls mådde så bra. Jag kunde äta enorma portioner med pasta och köttfärssås. Massvis med pasta. Jag älskar pasta.
Sen tog man ett ryck och började räkna kalorier och träna. Visst fungerade det. Både jag och min fru gick definitivt ner i vikt. Men det krävs en massa disciplin och när den fallerade föll vi tillbaka i gamla mönster och så hade vi fredagsmys igen. För att över huvud taget kunna hålla disciplinen krävdes dessutom såkallade syndardagar. En lördag med pizza, godis och läsk. Sen åt och drack man upp det som blev över på söndagen så att man inte skulle bli frestad på måndag.
Den här gången var det tvunget att fungera. Och det var då jag snubblade över LCHF. Men beror hälsoeffekterna på det? Jag slutade med läsk, godis, chips, öl och en massa annat också. Samtidigt byttes margarin och mjölk ut mot riktigt smör och grädde. De hälsoeffekter jag märkt kan ju lika gärna bero på uteslutandet av socker. Eller ännu mer troligt, en kombination av allt.
På många forum och bloggar försöker debattörerna att övertyga varandra genom att peka på en specifik process i kroppen. T ex insulinets inverkan på fettlagring. Hur kolhydrater tas upp av kroppen. Att en kalori inte är en kalori. (Fast det ÄR det, för kalori är en energienhet precis som watt). Och det är en nog så intressant debatt rent akademiskt. Men det känns lite snävt.
Det känns rimligare att tro att en livsstil utan skräpmat och socker tillsammans med sund motion gör att kroppen mår bra. När kroppen mår bra verkar hormonbalansen bli som det är meningen att den ska vara. Kroppens system för mättnad och fettförbränning verkar börja fungera som det är tänkt. Och det är fantastiskt.
Det behöver inte vara hela sanningen, eller ens halva, men det räcker för mig.
Många säger att man inte behöver räkna kalorier på LCHF. Det kanske är sant. Nu när jag gått på LCHF ett par månader är det lätt att se att jag äter betydligt mindre portioner och färre antal om dagen. Faktiskt brukar det bara bli två måltider per dag. Och inget småätande där emellan. Inget kaffebröd eller bakelse. Maten mättar bra och jag äter helt enkelt när jag är hungrig. Det brukade vara hela tiden, nu är det ca två gånger om dagen. Självklart äter jag betydande mycket mindre kalorier än innan. Dessutom mycket bättre kvalitet på den mat jag faktiskt äter. Sen om jag får för mycket kolhydrater i mig enl. LCHF, ja, det skiter jag i.
En liten kul observation jag gjort är att LCHF:are gärna tar upp det "faktum" att LCHF är det som kroppen är meningen att äta. Det är evolutionärt (min käre Watson) och kroppen är gjord för att äta så. Och de kan minsann gå ner i vikt utan att motionera. Det är en lite kul inställning, för om det är något annat vår kropp verkligen är gjord för, så är det väl att röra på sig?
Bra mat, bra motion.
Så ska jag och min fru nå vårt mål!
/Mattias
Men låt oss vara ärliga. Var kom jag ifrån egentligen. Det var ju inte bara så att jag plötsligt slog om till lågkolhydratskost och allt bara föll på plats. Jag slutade inte bara med kolhydrater i maten. Jag var fast i socker- och McDonaldsträsket. Fredagsmys med chips, lösgodis och läsk fick en att må bra. Fast någonstans visste man ändå att man kanske inte alls mådde så bra. Jag kunde äta enorma portioner med pasta och köttfärssås. Massvis med pasta. Jag älskar pasta.
Sen tog man ett ryck och började räkna kalorier och träna. Visst fungerade det. Både jag och min fru gick definitivt ner i vikt. Men det krävs en massa disciplin och när den fallerade föll vi tillbaka i gamla mönster och så hade vi fredagsmys igen. För att över huvud taget kunna hålla disciplinen krävdes dessutom såkallade syndardagar. En lördag med pizza, godis och läsk. Sen åt och drack man upp det som blev över på söndagen så att man inte skulle bli frestad på måndag.
Den här gången var det tvunget att fungera. Och det var då jag snubblade över LCHF. Men beror hälsoeffekterna på det? Jag slutade med läsk, godis, chips, öl och en massa annat också. Samtidigt byttes margarin och mjölk ut mot riktigt smör och grädde. De hälsoeffekter jag märkt kan ju lika gärna bero på uteslutandet av socker. Eller ännu mer troligt, en kombination av allt.
På många forum och bloggar försöker debattörerna att övertyga varandra genom att peka på en specifik process i kroppen. T ex insulinets inverkan på fettlagring. Hur kolhydrater tas upp av kroppen. Att en kalori inte är en kalori. (Fast det ÄR det, för kalori är en energienhet precis som watt). Och det är en nog så intressant debatt rent akademiskt. Men det känns lite snävt.
Det känns rimligare att tro att en livsstil utan skräpmat och socker tillsammans med sund motion gör att kroppen mår bra. När kroppen mår bra verkar hormonbalansen bli som det är meningen att den ska vara. Kroppens system för mättnad och fettförbränning verkar börja fungera som det är tänkt. Och det är fantastiskt.
Det behöver inte vara hela sanningen, eller ens halva, men det räcker för mig.
Många säger att man inte behöver räkna kalorier på LCHF. Det kanske är sant. Nu när jag gått på LCHF ett par månader är det lätt att se att jag äter betydligt mindre portioner och färre antal om dagen. Faktiskt brukar det bara bli två måltider per dag. Och inget småätande där emellan. Inget kaffebröd eller bakelse. Maten mättar bra och jag äter helt enkelt när jag är hungrig. Det brukade vara hela tiden, nu är det ca två gånger om dagen. Självklart äter jag betydande mycket mindre kalorier än innan. Dessutom mycket bättre kvalitet på den mat jag faktiskt äter. Sen om jag får för mycket kolhydrater i mig enl. LCHF, ja, det skiter jag i.
En liten kul observation jag gjort är att LCHF:are gärna tar upp det "faktum" att LCHF är det som kroppen är meningen att äta. Det är evolutionärt (min käre Watson) och kroppen är gjord för att äta så. Och de kan minsann gå ner i vikt utan att motionera. Det är en lite kul inställning, för om det är något annat vår kropp verkligen är gjord för, så är det väl att röra på sig?
Bra mat, bra motion.
Så ska jag och min fru nå vårt mål!
/Mattias